En nationalist som inte skäms för sig Barack Obama!!!

januari 26, 2012

Se USA’s president tala om att landets intressen kommer främst. Snacka om att se till sina egna intressen och vara stolt över sitt land. Var har vi de svenska politikerna som har samma stolthet? Var har vi svenskarna med samma stolthet?

Se Obama säga att han har fördubblat gränspolisen och stoppar den illegala invandringen (ca 24 minuter in i talet). Varför kan inte vi göra det samma? Sug på den alla miljöpartister, vänsterpartister och vänstersossar,( Centerpartister?). I USA är det fint att vara nationalist, varför är det inte det i Sverige eller Europa?

Obama välkomnar de med högskoleexamen och som är unga, de kan få medborgarskap om de visar att de gör något bra för USA. Övriga är inte särskilt välkomna. Presidenten går även in på många områden som har liknande problem i Sverige, t ex en tveksam skola och lärarnas status.

Se hans tal State of the Union 2012 klicka på länken:

State of the Union 2012

Annonser

marcus33 bra kommentar på SvD

november 18, 2011

Jag tar en bra kommentar av marcus33 om FrP från SvD, jag hoppas han inte misstycker.

Alldeles oavsett hur det är med interna generationsväxlingar inom Fremskrittspartiet och vem som ska representera partiet i den norska Nobel-kommittén (bara en sådan sak!) så är det knappast ett parti i kris, vilket skribenten borde veta. Partiet har studsat tillbaka i opinionen sedan skandaler och ligger rätt i tiden med sina åsikter.

Både FrP och den norska demokratin bestod prövningen som Breivik ställde dem inför. Stoltenberg var noggrann med att under de svåraste tänkbara förhållanden stå upp för en fri debatt utan skuldbeläggande och utfrysning av åsikter. Han insåg blixtsnabbt det som ett helt svenskt etablissemang har så förtvivlat svårt att acceptera: demokrati ÄR ord. Demokrati är meningsutbyte, att få uttrycka sina argument utan att tystas.

I den ofriska, underutvecklade svenska debatten användes Breiviks illdåd som ett osmakligt slagträ, och gör det fortfarande. Politiker, media och tyckare ser sig själva som folkuppfostrande propagandister vars uppgift är att maximera de tarvliga politiska poäng som går att tas på meningsmotsåndarnas bekostnad.

Stoltenberg stod upp för demokratin, svenskt etablissemang tog chansen att gå lös på dess fundament med släggor av hat, hot, hets. I Sverige kan normaleuropeiska åsikter inte framföras utan risk för den egna karriären, vardagen, hälsan. Det radikala ”föregångslandet” Sverige har inget att yvas för, men mycket att lära av våra grannar.

Ändå går även Sd stadigt framåt, trots alla ansträngningar. 8.4% i YouGovs senaste. Deras åsikter om en sammanhållen nationalstat med hanterbar invandring ligger i tiden när mångkulturens alla avigsidor inte går att dölja genom pressembargot längre och det internationella kapitalets missgrepp ligger nakna för alla att se.

Vi behöver MER folkstyre, inte mindre, en återgång till ett demokratiskt folkhem, inte en globalistisk rotlös dystopi.

Artikeln i SvD

SVD länk

Jag: en socialkonservativ neonationalromantiker

november 10, 2011

Vintage är inne nu, kläder från en svunnen tid. Inget överstatligt EU/EMU, fram för nationalstaten igen. Schweiz är ett bra exempel, låg skatt, direktdemokrati, bra sjukvård och sociala förmåner. Den socialkonservativa rörelsen med neonationalromantiska förtecken är här. Man kan säga ”Goddag jag är socialkonservativ neonationalromantiker, trevligt att träffas” och le brett utan att folk spärrar upp ögonen. Välkommen du sköna nya värld. Jag tror det kan bli riktigt inne om ett tag. De flesta ser att folk från andra sidan jorden är inte så otroligt intressanta och fascinerande som multikultiförespråkarna trodde. Folk är rätt lika i grunden, men kan sen utvecklas åt diametralt olika håll beroende på vad det tar intryck av och stora olikheter utan en sammanhållande grund leder till mer problem än nya bra lösningar.

Välkommen till den socialkonservativa rörelsen med en krydda av neonationalromantik. Välkommen stolta Sverige. Välkommen stolta svenska folk.

Dr Udo Ulfkotte

oktober 26, 2011

Dr Ulfkotte har varit muslim och arbetat som journalist i muslimska länder. Hans åsikter håller jag med om i stort i detta inslag från RT.

Udo Ulfkotte

Avpixlat

oktober 25, 2011

Ny sida tar över efter PI. Bra namn ”Avpixlat”. Hoppas de får lite vassa skribenter, t ex Mats Dagerlind, Janne Josefsson, B Andersson mfl.

AVPIXLAT

Omprövning av uppehållstillstånd

augusti 30, 2011

Borde inte invandrares tillstånd att vara här och konsumera våra skattepengar prövas med jämna mellanrum? Ungefär som det idag sker för förtidspensionärer. Varje år skall det prövas om det har blivit bättre i deras hemland eller närområde så de kan åka hem. Vad tror ni om det? Kanske är det ungefär samma sak som tillfälligt uppehållstillstånd.

Jag tror det skulle ha ett kraftigt signalvärde för de som kommer hit så att färre ekonomiska flyktingar dyker upp. De som har ljugit sig in i landet riskerar att varje år få en ny genomgång av sin historik och bli genomskådade.

Anders Borg ser integrationspolitiken som ett stort problem och nu tar vi kraftfulla insatser där enligt Borg. Insatserna kan säkert vara knepiga att få ordning på i början säger herr Borg. Undrar hur lång tid början är, tydligen mer än sju månader? Sedan i december 2010 till juli 2011 har 10 st fått jobb av över 4000 efter sju månader. Kommer det rätt folk hit? De verkar ha extremt svårt på den svenska arbetsmarknaden, mitt under högkonjunkturen med stora hjälpinsatser. Vi borde se till att alla svenskar har jobb först anser jag (ungefär som resten av världen resonerar).

Referenser:

Anders Borg om det stora invandringsproblemet

Jobbsatsning för invandrare gav 10 jobb efter 7 månader

Brittiska upploppen och Theodore Dalrymple

augusti 12, 2011

Jag lägger in en bra kommentar av Krille S från SvD, (det är tydligen ursprungligen en recension). Hoppas han (eller recensenten) inte misstycker:

”2001 utkom Theodore Dalrymples ”Life at the Bottom – The Worldview that makes the Underclass”.

Den består av artiklar skrivna mellan åren 1994 och 2004, därmed har den svenska utgåvan fått tillägg efter 2001 och även ett särskilt förord.Theodore Darymple har arbetat som psykiater i flera fattiga länder. Under ett decennium har han också arbetat på ett sjukhus i ett engelskt slumområde och i ett fängelse i närheten. Genom sitt arbete i England har han träffat omkring tio tusen personer som försökt ta sitt liv. Dessa har berättat för honom om fyra till fem människor i sin närhet. Därmed har han fått kunskap om sammanlagt ca 50 000 personers levnadsvillkor. Deras liv är präglat av våld, kriminalitet och förnedring. Hans stora erfarenhet gör att han tydligt kan se hur det står till med den västerländska underklassen:

Och eftersom jag tidgare har arbetat som läkare i några av Afrikas fattigaste länder och i ett antal mycket fattiga länder i Stilla havet och Latinamerika tvekar jag inte att säga att den intellektuella, kulturella, emotionella och andliga utarmningen hos den västerländska underklassen är mer omfattande än hos någon annan större befolkningsgrupp som jag någonsin har kommit i kontakt med.

Västvärldens moderna underklass är inte materiellt fattig, på det sätt som underklassen var fattig förr.

Boken är verkligen en stridsskrift. Det känns på varje boksida hur angelägen Dalrymple är att få fram på vilket motbjudande sätt han tycker samhället utvecklats. Hur kravlösheten i skolan drabbar de elever hårdast, som lever utan en stabil familj och som inte upplever krav från föräldrar att bry sig om studierna och som ständigt lever i otrygghet. Kravlösheten leder till analfabetism och till en skriande brist på allmänbildning, vilket leder till dåligt betalda jobb, arbetslöshet, drogberoende och kriminalitet. Rättsväsendets försvagning och tillåtande attityd och polisens minskade resurser utnyttjas av de kriminella. Detta att det är synd om brottslingarna, men inte så synd om brottsoffren är förödande. Nedmonteringen av moralen har lett till ansvarslöshet hos alla och den kriminalitet som följer i spåren av detta, drabbar allra värst de allra svagaste själva, det är de själva som oftast blir brottsoffer.

Den största skulden till missförhållandena lägger Dalrymple på den intellektuella och politiska eliten, på de liberala tänkarna och politikerna. De ansåg att deras idéer var viktigare än konsekvenserna av dem. Tanken att skolan inte ska ställa så stora krav, att sexualiteten skulle levas ut, utan tanke på konsekvenserna, och att kärnfamiljen inte är så viktig (det är ju meningen att samhället ska ta hand om de misstag människor gör), allt detta skapar störst lidande hos de redan mest utsatta.

Men han lägger inte bara skulden på systemet och politikerna, utan också på människorna själva. Varje människa har ett ansvar för sina egna handlingar och man kan inte bara skylla allt på sin barndom eller på samhället. Hans patienter har lärt sig att urskulda sig och förneka ett personligt ansvar för sina handlingar. De säger till exempel att de misshandlat för att de flippade ur, att de använder droger för att de är lättledda. Men när Dalrymple frågar om de aldrig låtit sig förledas till att studera matematik eller konjuktiv av franska verb, skrattar de och erkänner att detta tydliggör att de faktiskt gjort ett val.

Dalrymple har sett vad en svag polis leder till: att brottsligheten ökar, eftersom vissa brott är så vanliga och polisen har så lite resurser att den helt enkelt inte gör något åt dem. Polisen behövs, människor är oftast inte laglydiga om inte hotet om ett straff finns; det är bara att inse fakta. Kvinnor inleder förbindelse efter förbindelse med män som misshandlar dem. När de fött barn, lämnar mannen ofta dem. Dalrymple undrar varför kvinnorna inte kan bryta den onda cirkeln. Han föreslår en kvinna att hon ska presentera nästa man hon träffar för honom, så att han ska kunna avgöra om det är lämpligt att hon fortsätter att träffa mannen. Hon skrattar åt detta, och inser att Dalrymple naturligtvis vid blotta anblicken av mannen kommer att se att han är olämplig.

I boken radas exempel efter exempel upp på de mest tragiska och samtidigt absurda fall, där rättsväsende och socialarbetare inte gjort sitt eller handlat mot allt förnuft. Ibland ryggar jag tillbaka inför det sätt på vilket Darymples beskriver de människor han träffar. Han kommenterar nedlåtande deras ondskefulla utseende, passivitet, deras ändlösa TV-tittande, bristande karaktär, klädsel, deras av tatueringar täckta kroppar. Men det känns ändå trots allt tydligt att han mitt i all sin alltför stora uppriktighet, skriver om detta i största välmening. Han ser ju att människorna är offer för systemet och för det tänkande, som präglats in i dem sedan barnsben. Det skulle inte behöva vara som det är. Han vill åstadkomma förändring. Människorna har levt efter minsta motståndets lag, utan vägledning av moral och ambitioner. Dalrymple använder sig ofta av drastiska liknelser och belysande humor, som bidrar ytterligare till att man ser det absurda i det moderna samhället. Humorn utgör också för ett ögonblick en befriande kontrast till alla hemskheterna.

Dalrymple anser att problemen kan lösas med en konservativ politik. Det kan man tycka vad man vill om. Men eftersom han, till skillnad från politikerna, sett misären med egna ögon under mycket lång tid och träffat offer och förövare i tusental, känns hans åsikter och tankar mycket väl underbyggda. Jag kan inte annat än tycka att han har rätt.

Theodore Dalrymple har pensionerat sig som psykiater. Nu skriver han böcker, och publicerar regelbundet krönikor i tidskrifterna The Spectator i England och City Journal i USA. Samtidigt pågår detta, som han berättar om i sin bok. Han menar att det han beskrivit kan verka extremt med svenska mått mätt, men att ”det snarare är en gradskillnad än en artskillnad”. Han vill varna och uppmanar oss att ta hans erfarenheter på allvar.”

Livet på samhällets botten – världsbilden som skapar underklassen Theodore Dalrymple2008

Utilitarism

juli 3, 2011

Läste en artikel av Mikael Trolin i SvD där han byter parti från FP till MP. Han skriver bl a om lycka till många individer och att även djur och växter ska ingår i begreppet. Det låter bra och det håller jag med om.

Hur uppnår vi då bäst målet om största lycka. Gör vi det genom att ta hit 40 000 individer varje år där den absoluta majoriteten är ekonomiska flyktingar. De söker uppenbarligen högre inkomst och med det följer större lycka upp till en inkomstnivå på kanske 50 000 – 100 000 kr / månad (enligt undersökningar refererade på SvD). Det är naturligt och något jag själv kanske skulle göra om jag bodde i t ex Afghanistan och var fattig och området var krigshärjat.

Problemet är att dessa individer som kommer hit i genomsnitt tar 7-10 år på sig att skaffa ett jobb (med allehanda bidrag, subventioner) och sedan ännu längre tid på sig att kunna försörja sig själva utan bidrag. Många blir brottslingar och även grova brottslingar. Skapar detta verkligen större lycka för fler individer? Jag tror många hade varit lyckligare där de kommer ifrån med sin egen kultur och sitt eget språk, trots fattigdom och krig.

Samtidigt så påverkas svenskarna av att bostadsområden blir förslummade och oattraktiva att bo i. Svenskarna får mindre lycka och de som kan flyttar ifrån getto-områdena till bättre miljöer. Brottsligheten ökar och kostnaderna för samhället.

Jag tycker dagens ansvarslösa massinvandringspolitik gör alla individer i Sverige mindre lyckliga. En stor del av invandrarna lyckas inte försörja sig själva. Många blir brottslingar. Alla individer blir lidande av den ökande brottsligheten. Skatterna blir svårare att sänka när så många måste få bidrag för att kunna ha en något så när dräglig tillvaro och för att det inte skall spåra ur helt i många invandrarområden.

Kan det finnas ett bättre sätt att skapa så stor lycka åt så många individer som möjligt?

Förståelse för flyktingar

juni 24, 2011

Jag har full förståelse för att folk vill bort från t ex Somalia eller andra kaosområden. Men varför skall de komma till Sverige? De kan väl åka till något kulturellt mer närstående land?

Skulle jag fly från Sverige pga krig/oroligheter så skulle jag välja grannländerna i första hand, sedan övriga närliggande europeiska länder.

Jag har svårt att se att de är något annat än ekonomiska flyktingar och jag ställer INTE upp på det. Särskilt inte när skattetrycket är ca 46 % och ett av världens högsta, samtidigt som det är hög arbetslöshet och de flesta som kommer hit inte jobbar ens efter 7-10 år.

Jag ställer inte upp på det med en krona av mina skattepengar.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att hjälpa folk med mina egna pengar/resurser (om skattetrycket sänktes ca 10 % och flyktingar inte fick hjälp via skattsedeln), om jag blev övertygad om att de var riktiga flyktingar som flydde för sina liv och inte för mina pengar.

Folk som inte har jobb inom bristområden eller inte har riktiga flyktingskäl enligt UNHCR välkomnar inte jag hit till försörjning på mina skattepengar. Så fungerar invandringspolitiken i t ex Kanada (ca 31 % skattetryck med fri sjukvård), som av många anses ha en human och lyckad invandringpolitk.

Referens: Skattetryck internationellt

Finansminister Anders Borg med Sverigedemokratisk problemformulering

juni 5, 2011

Vår internationellt erkänt duktige finansminister börjar låta som en Sverigedemokrat i sin beskrivningen av invandrings- och integrationsproblemen.

Se en timme och en minut (1 h 01 min) in i finanspolitiska rådets paneldebatt från 1 juni 2011.

SVT Play Finanspolitiska rådets paneldebatt 1:a juni 2011

Här erkänner Borg invandringsproblemet och att det är den största utmaningen kommande år för politiken. Det tar alldeles för lång tid innan invandrare börjar arbeta. Vi ska inte förringa problemet säger Borg också.

Anders Borg säger ”skall vi ha så pass mycket invandring som vi har i Sverige?” Med ett socialbidragsberoende bland invandrare på över 50 % plus bidragsberoende i andra transfereringssystem så är det ett mycket stort problem enligt Borg. (Man undrar hur stora kostnaderna är, det borde en finansminister ha koll på, Borg säger ”relativt stora kostnader”.)

Finansministern låter mer bekymrad än en Sverigedemokrat i problembeskrivningen och att vi inte ska förringa problemet, sen ser han tyvärr endast lösningen i integrationspolitiken som måste bli ett mycket centralt område för politiken de kommande åren. Det måste bli en förbättrad integration enligt Borg, jag tror att han egentligen menar assimilation.

Det är en paneldebatt om finanspolitiska rådets rapport. Borg berömmer även SD’s Johnny Skalins fråga hur lång högkonjunkturen kommer bli (nånstans mitt i debatten). Där finns det nog möjligheter till förståelse och samarbete framöver.

Det har gått åtta månader sedan SD kom in i riksdagen och nu börjar Sveriges internationellt erkänt duktiga finansminister Anders Borg starkt ifrågasätta omfattningen av invandringen och hur integrationen fungerar. Borg har ofta ett strikt objektivt ekonomiskt perspektiv på problemen, vilket är bra.

Detta innebär att SD kan gå ännu längre i sina krav på en ansvarsfull invandringspolitik i takt med att de etablerade partierna börjar inse sina gamla invandringsmisstag.

Vid nästa lågkonjunktur så tror jag att det blir tvärstopp för invandrare som inte har arbete nu när Anders Borg har upptäckt de stora problemen. Jag uppfattar det som att Borg sannolikt vill minska invandringen om opinionen vill det.

Jag rekommenderar dig att lyssna på det Anders Borg säger flera gånger. Jag trodde inte det var sant först.

För övrigt är debatten intressant, se gärna hela debatten, finansminister Borg och professor Calmfors är bra.